Älskade morfar.
Morfar
350401 - 081122, 16:10.
Förstår inte att du är borta. Du fanns ju i mitt liv hela tiden och helt plötsligt så gör du inte det längre. Nu finns du bara i mitt minne och mitt hjärta, och det kommer du alltid att göra.
I flera år har du kämpat mot sjukdomar och ålderdomens men. Det var när mamma kollade på dödsannonser i en tidning och rev ut en fin dikt någon satt in till en kvinnas död, som jag förstod att det började närma sig. Hon gav mig en blick som sa det. Mamma var och hälsade på dig nästan varje dag de sista två månaderna (varje dag och natt den sista veckan) och en dag kom hon hem och sa att nu skulle jag förbereda mig för ditt slut så att jag inte skulle få en chock när det väl hände. De sista gångerna jag träffade dig var du sängliggande. Jag grät varje gång jag träffade dig och även när mamma bara pratade om dig. Du betyder så mycket för mig morfar. Du är den andra som lämnar mig, men förra gången var jag för liten för att förstå. Jag ville inte svara när vi satt hemma hos dig på ålderdomshemmet, när mormor frågade om jag ville ha byrån som stod i ditt rum. Jag tänkte bara "Varför ska jag ha den? Morfar kommer bli frisk!" Men samtidigt visste jag att det inte var sant. Jag ville bara inte tro något annat.
Förlåt för att jag inte hälsade på dig så mycket i slutet. Jag orkade inte se dig så sjuk. Jag hatar mig själv för det. Hur kunde jag vara så egoistisk? Värst av allt var när du fick dina strokear och inte kunde prata ordentligt efter. Jag fick massa smeknamn som t.ex "LF".
Alla minnen med dig.. Du var alltid tomte åt oss när vi var små Du passade jättebra som tomte ska du veta! Du behövde inget lösskägg eftersom du hade ditt egna vit-gråa skägg och hår. Alltid när vi var små och du kom hem till oss och hälsade på hade du med dig varsin godispåse till mig och Lulli. Varje gång när vi var hemma hos dig fick vi sitta och kolla på dina filmer som du hade. Jag minns att det var hos dig jag lärde mig hinna med i undertexterna till de engelska filmerna. Du hade alltid något intressant att berätta och jag minns gången jag frågade dig vem napoleon var, så berättade du hela hans historia. Det var du som inspirerade mig till att börja rita och måla. Du är min förebild. Hade det inte varit för dig hade jag kanske inte haft den egenskapen att kunna rita så bra som jag gör idag. Jag var den som fick dina pänslar, kritor, färger, m.m nu när du gick bort. Jag ska spara pänlsarna hos mig och ta väl hand om dom i hela mitt liv. Varje gång jag målar ska jag tänka på dig. Jag är så stolt att ha en konstnärs blod i mig. Jag är stolt att jag är ditt barnbarn över huvud taget.
På din begravning kommer det ligga en stor bukett vita rosor från mig. En för varje år med dig.
Änglarna tar hand om dig nu och du kommer bli den finaste ängeln som någonsin funnits.
Vila i frid.