pianot

Imorse var jag inte så jätte pepp på att gå upp klockan 04:20 för att sedan ta 05:31 tåget in till stan för att jobba. Nej usch. På tunnelbansstationen i centralen så knackar någon på min arm. Allt jag tänkte var: "åhnej.. ett fyllo.. jag orkar inte!!" Och mycket riktigt, det var min kära kollega och vän Sebastian! Jag frågade vad fan han gjorde där klockan 6 på morgonen och han svarade att han bara åkte runt lite. Jag kollade på honom lite tveksamt och då sa han "Tror du det själv eller? Att jag går upp mitt i natten för att åka tunnelbana? Nej du, jag ska jobba med dig idag istället för Gunnel!" Då vart jag glad som bara den. Sebastian är alltid rolig, Gunnel är väl sisådär. Så vi åkte till jobbet och började göra i ordning så att gästerna kunde komma och äta. I de första 30 minuterna satt vi bara och pratade och åt frukost, för då kom det inte en enda människa. Sen på ca 2 timmar kom det 123 personer. Vi brukar alltid gissa hur många gäster det har varit under morgonen. Jag gissade på 130 och Sebastian gissade på 122. Så han vann ju. Som vanligt!
När vi sedan skulle äta "lunch" så stökade vi till på bordet mycket värre än vad gästerna gör. Biljetter, kalendrar, sheman, mackor, fil m.m låg över hela bordet. Ooops. :)