pianot

Sitter och myser med täcket. Farzan har inte svarat på mitt sms så det blir att sova hemma. Jag hatar verkligen att sova. Jag menar, vem vill drömma om att ens älskade bögkanin dör och att föräldrarna diskret försöker ersätta honom med en vit råtta? Eller, att ens pojkvän som i vanliga fall älskar en, helt plötsligt stänger av din energi som drivs av ljus, och därefter försöker döda dig med ett svärd som är 2 meter långt och sylvasst?
Det värsta är väl kanske att vad jag än drömmer om (det kan vara blårosa ponnysar som hoppar runt på en fin äng med gula blommor) så vaknar jag alltid med panik. Alla drömmar är alltså mardrömmar.

Why!?