Tears, tears, tears.

Jag spyr.
Tack André och Andreas för idag. Jag smet från klassrummet och sprang till en bänk på sidan av skolan i ensamheten. Det tog inte lång tid förän ni satt på varsin sida om mig på den bänken. Darlings <3
Karin, hon var också bäst. Jag var stentuff hela dagen tills jag träffade Karin. Då slängde jag mig bara i hennes famn och grät. Första gången jag grät under dagen. Bästa vän, hos dig är jag trygg. <3

DU är en lögnare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0