pianot

Äntligen fick jag sova ut. Jag kunde inte somna igårnatt så baby ringde mig och han vägrade lägga på. Istället så satt han där tyst (eller försökte sova?) och bara väntade på att jag skulle somna. Vilket jag gjorde sjukt snabbt när jag vant mig vid tanken att han fanns där, i närheten men ändå långt bort.
Imorse när jag vakna så kollade jag hur länge han hade väntat (eller om han somnat och råkat lägga på?). FYRA timmar hade vårat samtal hållt på.

Tänk vad han kan göra med mina tankar. Jag behöver bara höra hans andetag så känner jag mig så himla trygg.