Låt mig bara somna

Jag är nere igen. Jag blev nerskjuten medans jag flög bland mina rosa moln. Nu ligger jag på marken igen, trasig.
Här finns det inga blommor, inget grönt gräs, ingeting.
Ingen finns i närheten för att ge mig en hjälpande hand. Ingen finns i närheten för att säga att allt kommer bli bra. Ingen finns i närheten för att krama mig.
Sakta kommer jag försvinna från denna värld. Plågsamt kommer jag tyna bort.

Det är snart försent för att rädda mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0