pianot

Ibland är jag lite patetisk (okej, ofta...). 
Jag skrattar nämligen ibland hysteriskt mycket åt mina egna skämt/kommentarer.
Just nu sitter jag och fnittrar till en kommentar jag skrev på min mammas status, på facebook.
Hon har skrivit lite vad en polis sa idag när dom förhörde mamma om ett mordförsök som skett i huset nedanför vårat.

Marina Andersson: "Vet inte riktigt, med det är en person som är allvarligt skadad" säger polisen. Herregud miina barn har precis stuckit hemifrån och min första tanke är "MINA BARN!!" men i samma stund benämner polisen personen som "han"...

Till detta kommenteras det:
Sara Fredrika Åhlén: dude, come on. dina barn är batman och superman. vi klarar oss alltid ;) min moppe kör ifrån allt och mina nyfunna muskler kan slå ner en elefant.
Marina Andersson: Hmmm.. ok, vilka superbarn jag har nu då!! Har ni samma supertalanger när det gäller att städa åxå??!! :)
Sara Fredrika Åhlén: ...jag sover nu!
Marina Andersson: HAHA... kunde gissa det!! Gullrumpa!!

Nu gjorde jag allt min kväll!