pianot

Efter många dagar med tårar så känner jag mig äntligen lite mer fridfull i kroppen. Det riktigt dåliga självförtroendet är dock kvar.
Min familj har varit så underbara så det finns inte ord att beskriva. Dom har verkligen ställt upp och gjort allt för att få mitt riktiga jag tillbaka. Jag är inte riktigt där än, men det kommer väl det också en vacker dag antar jag.

Det som fattades, för att få mig så här fridfull, det var en bästa vän. Hanna hämtade upp mig på jobbet när jag slutat och vi tog en runda till donken. Efter besöket där åkte vi hem till mig för att sitta i soffan och bara prata. Jag har skrattat mycket ikväll, vilket jag trodde skulle bli svårt.

Tack igen alla, det går inte att sluta tänka på hur underbara ni är.
Jag vill verkligen komma tillbaka till mitt vanliga jag igen.