pianot

Den här dagen har varit grå.
Olyckan i morse har verkligen fått mig att tänka. Alla meningar i huvudet börjar på "Tänk om...".
Jag har en förmåga att ibland känna på mig vad som kommer hända under närmaste tiden, vilket jag hade idag.
När jag vaknade tänkte jag "Ligg kvar, du kommer inte jobba idag. Inte för att du är trött och inte för att du är sjuk, men du kommer helt enkelt inte jobba".
Vid frukosten kände jag en obehaglig känsla i magen. Åter igen tänkte jag "Tänk om det skulle ske en olycka idag? Det känns som något illa kommer hända i alla fall..."
När jag klär på mig så ser jag till att ha så mycket kläder på mig som möjligt. "Mycket kläder känns som ett klokt val idag."
När jag sätter på hjälmen spänner jag den riktigt ordentligt. Den är lite konstig och tar fem år att spänna ordentligt så jag brukar mest bara spänna den litegrann. Tanken var "Känns som om något kommer hända, spänn den ordentligt bara ifall att!"
Några meter utanför huset slirar jag, men ytterst lite. Jag tänker "Kommer jag falla på vägen till jobbet? Jag vet att jag kommer ringa om någon timma och säga att jag varit med i en olycka, så vänd bara och åk hem istället. Ta bussen och kom sent istället."

Sista tanken hann jag knappt fundera över förrän jag flög av.
Och det värsta är att jag har vänner som skrattar åt detta på facebook. Gillar detta.
Jag vill inte att ni ska sitta och tycka synd om mig, för så illa var det inte. Men kom igen nu. Det räcker att ni skrattade och gillade min förra status där jag var deprimerad över att jag jobbat ihjäl mig för skolan och sen inte får söka.
Vad tänker ni med? Har ni ingen medkänsla alls?